I sydamerika pt.I

17/02-2007 Brev till moder Svea

Hej Sverige! Om några dar lämnar jag dig igen. fan va skönt! Det känns som jag har stått vid samma trafikljus i mitt liv länge länge länge. Missförstå mig inte.. jag trivs hos dig och denna vinter har jag dansat i mörkret på ett sätt som skulle göra Björk avundsjuk. Men.. som alla andra har jag drömmar, drömmar som jag har för vana att följa men det där jävla trafikljuset har lyst rött alltför länge nu!

Jag kommer inte sakna dig men jag kommer se fram emot att komma tilbax.. om nu inte det oväntade(som egentligen inte vore så oväntat) händer.. men svensk sommar kommer nog klinga bättre i mina öron än sydamerikansk vinter. Fast så tänker jag att skidlärare i anderna vore något jag absolut skulle kunna leva med att ha på mitt cv! Hehe jag ska nog vara ärlig och säga att jag inte alls har någon aning om vart jag är i sommar och just den känslan tänker jag allt hålla fast vid ett tag.

Karnevalen i brasilien slutar imorrn och i takt med att röken kring sambadromo lägger sig gör jag min entre. Det är dags att låta dom instinkter som tidigare givit mig så många fantastiska möten att guida mig genom livet igen. Rött blir till grönt! Vi ses i juni! Lätt att säga var det iaf.

Puss o kram, kärlek o respekt

Ok bara sa att ni vet..
Galna resestorys o sant kommer ni inte hitta i min blog det tar vi over en stork stark hemma ok! Om ni hittar nagra stavfel sa beror det pa att mitt tangentbord ville ha dom dar! Och ni far klara er utan å ä ö.. hoppas ni fattar ngt anda!

22/2 Fint folk kommer sent
God morgon far en helt annan betydelse nar man sitter med en hel tallrik full av fargstarka och spannande frukter(vars namn man inte kan uttala) framfor sig. Det vore ett nice satt att inleda sin reseberattelse pa. Jag sitter med en billig yoghurt fran hornkiosken och funderar pa hur min berattelse ska borja.

Ok, det ar nastan 2 dygn sedan jag lamnade sverige och fortfarande har inget gatt at helsike! Det kaos som varit min kompanjon genom manga manga ar verkar inte vagat haka pa till brazil utav alla stallen. Efter 30 smidiga restimmar ar jag alltsa har i Rio redo att satta mina halvtaskigt borstade tander i sydamerika men jag maste saga att det gar inte att undvika kanslan av att luften gatt ur stan sahar en dag efter karnevalens slut. Det kanns konstigt att komma hit helt entusiastisk och pa g nar alla kanner att festen tagit slut. No way jose! Arets samsta dag att resa till Rio ar fortfarande en grymt bra dag att resa till Rio. Fint folk kommer sent.. Nu borjar min fest!

24/2 Jag ar
Solen skiner. Staden ar vacker. Manniskorna ar trevliga. Fruktjuicen framkallar orgasm(ok en liten overdrift). Jag gillar mitt liv. Vi hors!

28/2 Reflektioner fran Rio
Idag sitter jag och tittar ut pa stranden fran balkongen pa mitt slappa hostel i Barra do Lagoa strax utanfor Florianopolis i sodra brasilien. Men det ar Rio jag ska skriva om! 6 dagar vart det i denna magiska stad.

Om du reser till Rio for att “bara” hanga kringa copacabana, uppleva jesus-statyn, kanske ta en guidad tour i favelan och mojligen bestiga sockertoppen sa kommer du sakert ha det toppen men du kommer missa den stad jag foralskade mig i. Inget ont om copacabana, det ar en harlig strand fylld med sa manga vackra manniskor att det skulle fa vem som helst att overvaga en “extreme makeover”. I omradet som tyvarr till stora delar drankts av forfarliga hotellkomplex, shoppingcenter, “svenska”-“irlandska”-“engelska”-“tyska”-“amerikanska” turistbarer/restauranger finns skona sambabarer och visst har man roligt har. Mamma du kan intyga!

Men det jag vill skriva om ar den magi jag hittade i omradena Lapa, Santa Tereza, Gloria, Catete och Flamengo. Mitt i Rios hjarta. Jag bodde pa ett hostel i Lapa som ar den bohemska stadsdel dar samban foddes och lever som mest. Hostelet hade precis oppnat och fanns inte pa nagon hostelsajt eller liknande och det var i allra hogsta grad ett halvbygge(inte ens speglar hade dom hunnit skaffa till badrummen) Men for en mkt billig peng vara Lapas enda hostel sa var valet givet. Personalen var som tagen fran en amerikansk aventyrsfilm med distinkta karaktarer. Bossen var en hardnackad serbisk ex-militar/porrskadis som styrde bygget tillsammans med sin fru, en sonderopererad fotomodell vars bast fore datum paserats i ett annat liv. I baren jobbade(eller ngt liknande) Joe, en amerikan som bytt Boston mot Rios favela. Och Joao, varldens enda brasse som alskar argentina. Min forsta natt pa hostelet var ju den da karnevalen tagit slut och Elvis(bossen) tyckte sa synd om alla att han bjod alla pa drinkar natten ut! I like!

Har kommer nagra reflektioner fran det jag tyckte var intressant i Rio,

Gatan
Ingen annanstans jag varit har gatan betytt sa mkt som det gor for rioborna. Det ar har magin sker. Det ar har det dansas mest och bast. Det ar har manniskor mots och det var har jag larde kanna ett Rio som jag absolut skulle kunna tanka mig bo i.

Lapa, som jag bodde i ar tillsammans med Santa Tereza gatufesternas centrum. Manga av barerna ar som sma kioskar fyllda med gula plaststolar som stalls ut nattetid. Trappuppgangar mellan dom slitna men charmiga husen blir till skona motesplatser for stadens unga och gamla. Nagon sjunger, nagon spelar gitarr, manga hanglar, nagon saljer dricka, nagon samlar burkar, nagon vill ha pengar, nagon saljer kokain. Det ar ingen utopi men det har sin charm och jag gillar det! Nej mamma, inte kokainet.

Sakerheten
Den bristande sakerheten ar kanske den enda stora nackdelen med Rio enligt i princip vem som helst. I dom omraden jag skriver om star det nattetid en polisbil vid varje kvarter det festas kring med poliser som hotfullt eller lugnande(valj sjalv) bevakar handelserna med automatvapnen redo. Man ar konstant pamind om att har ar man inte saker.

Men kanske ar det oxo den bristande sakerheten som gor att inte hela staden totalt sonderexploateras och charterturisterna svammar in. Riobornas kansla for livet kanske har oxo har ngt att gora med deras narhet till doden. Ok nu blev det lite val dramatiskt for jag maste saga att om man har huvudet pa skaft sa upplevde jag Rio inte alls sa farligt som det malas upp i olika medier. Omkring en tredjedel av dom som bodde pa mitt hostel vart ranade under sin tid i Rio. Det ar valdigt mkt men varfor? Jo for att manga inte forstar hur viktigt det ar att anpassa sig. Om du inte har en kamera i fickan sa kommer ingen ficktjuv sno den. Har du inga skor som ar varda manga ggr mer an ngn annans sa kommer ingen forsoka ta dom. Ser du radd ut som om du har mkt att forlora sa har du antagligen for mkt att forlora.

Forsoker man bara smalta in sa har man kommit valdigt langt och ar man sen bara lite odmjuk mot den kultur man moter sa ar man nastan hemma. Folk ar 9 av 10 ggr valvilliga och trevliga. Att behandla alla eller ens nagra brassar som potentiella ranare ar inget som kommer gora dig sakrare. Krama alla men ha sedlarna i strumpan om ni forstar vad jag menar.

Kvinnorna
Haha nej det gar ju inte att lamna Rio utan att skriva ngt om dess kvinnor. Visst hade man hort en del innan man kom hit men jag forvantade mig att fa bygga pa kunskapen om att rykten nastan alltid utklassar verklighet. Fel! Riokvinnorna ar precis sa underbara som alla sager! Jag vet inte riktigt hur jag och min nu varma penna kan beskriva det for er men det ar verkligen ngt med deras utstralning, deras (av gud formodligen) valsvarvade figurer(aven om manga desvarre inte vart helt nojda med hans jobb och givit uppdraget at kirurgen), deras sjalvstandiga och sjalvsakra attityd eller den latt kaotiska spontanitet dom ar bevapnade med i sina alltid sa framgansrika forsok att fanga oss man. Men hey tjejer, jag har inte hort ngn kvinnlig resenar direkt klaga over sambapojkarna heller.

Kaffe
Antingen sa hade jag konstant otur i mina val av stallen att inta en kopp kaffe eller sa ar det sant att allt bra kaffe exporteras ur landet. Stort minus!

Tummen upp
Ett leende och tummen upp och du har en brasses default-lage. Man kan latt tro att alla ar dykare. Jag ska importera det till sverige.

Formel1 bussar
Det verkar grymt kul att vara busschaffis i Rio. Inga halltider att passa. Inga hallplatser du maste stanna vid. Rott ar lika med gront. Bara gasa pa! Kor till minnet av Ayrton Senna. Stadslopp. Och ofta med riktigt bra stamning. Missa for guds skull inte bussen om du ar i Rio!

Backpacking
I Rio ar backpackingkulturen lika narvarande som Peter var och ar i “sa ska det lata”. Mentaliteten ar verkligen inte den samma som nar jag reste runt i europa for bara nagra ar sedan. Det har fatt en liten kristen touch da guidebockerna verkar ha blivit biblar och manga foljer samma rutter likt en pilgrimsfard. Ska inte backpacking vara motsatsen till stress? Hur manga reser inte ivag for att komma bort fran stressen ett tag. Anda kommer massor av folk hit med listor pa vad dom maste gora. I varje stad finns en handfull saker man “maste” se eller uppleva.. och fotografera. Det later inte sarskilt avstressat eller hur? Jag sager verkligen inte att det ar fel alla se dom erkant mest attraktiva sevardheterna dit man kommer.. det ar ju liksom populara av en orsak. MEN.. som en tjej pa mitt hostel sa, -det tar 3 dagar att se det man behover i Rio sen ar det overkill att stanna langre. Det forklarar vad jag menar och det finns verkligen manga backpackers dessa dagar som tanker sa.

10/4 eller nat sant. Buenos Aires! Eller?
Ok over en manad sen jag skrev nu sa det blir omojligt att samla ens i narheten av alla intryck men lite har jag allt att bjuda er pa. Vi borjar med en vecka i Barra do Lagoa pa on Santa Catarina strax utanfor Florianopolis(Floripa om du ar cool) Det var varmt. Det var skont. Det var vackert. Det var kul. Men.. Det gjorde inga storre intryck pa mig och jag kanner inte for att skriva ngt om det forutom att jag at mitt livs godaste hamburgare dar!

Mer spannande ar, inte helt ovantat, Buenos Aires. Kara familj, vanner, och er andra, jag ska beratta om en dag i denna stad. Jag kliver upp tidigt Bs.As.-Style(da morgonnytt slutat for lange sen) och tillsammans med min homie Pierre sticker jag ivag till stadsdelen Boedo for att kolla pa en lagenhet. Annonsen var som vanligt 5ggr battre an lagenheten och det tar oss inte lang tid innan vi inser att det har var verkligen inte var kopp mate. Vi bestammer oss for att leta upp ngt tangohak i detta som ska vara den stadsdel som ar tangons hjarta. En gammal tant ar pa vag in i ett vykortsvanligt litet hus. Hon ser ut att ha gatt gott om tango i blodet och verkar vara ratt person att fraga om rad. Hon blir overfortjust over chansen att fa skola oss i tangons betydelse i kvarteret och ger oss en lista lang som en norrlandsk landsvag med stallen varda att besoka om man vill lara kanna “riktig” tango i Boedo. Nar jag sedan forklarar min hyggliga spanska med att jag bodde i galicien ett tag skiner hon upp som en sann sydamerikansk sol och berattar passionerat om sina galisiska rotter. Hon vill ha min asikt om hur galicien forandrats och vill veta vad jag tyckte om galisiska kvinnor, mat, politik och spadfull andra saker. Jag tycker det ar coolt att manniskor i en 12-miljonersstad har tid med sant, med en framling som bara fragade om nagra rad gallande tango!

Ok sa vi fortsatter var fard genom kvarteret och passerar en nergangen byggnad som nagon dopt till “El Surco – Centro Cultural”. Det verkar intressant sa vi knackar pa och blir inbjudna av ett ungt par som visade sig bo i denna overgivna byggnad samt anvanda det som ett sorts ungdomscenter for politik, konst och musik. Vi forklarar att vi ar nya i stan och 5 minuter senare sitter vi och dricker mate och diskuterar allt fran studentliv till hiphopkultur i Buenos Aires. Nar vi lamnar dom har vi hunnit bli inbjudna till en gatufest/teater som dom ska arrangera samma kvall till minne av dom 30000 manniskor som forsvann under militardiktaturen for 31 ar sedan. Vi glider sen runt lite mer i kvarteret och kakar en 10kr lunch innan vi beger oss tillbax till vart hostel for den alltid sa ovardeliga siestan. Innan middag hinner jag med att bli utklassad pa fotboll av nagra lokala kids under en motorvagsbro.

Efter att ha avnjutit Pierres kokkonster i koket sa drar vi ivag mot detta spannande gatuevent. Med pa resan var da jag “el vikingo”, den franske supergitarristen och mastaren pa vegetarisk mat Pierre, den wales-irlandsk-engelska energisprakande fotgangartjejen Sian, supercoola hippiejapanskan Misatu, mysbrasilianskan Barbara som har Lilja 4-ever som en av sina favoritfilmer, Paula mysbrasilianska nummer 2 som ska ha ett fett stort tack for att ha lett mig till det stalle som serverar choripan importerad fran himmelen. Med pa resan var aven en cool dansk pojkvasker som flyttade sjalv till brasilien nar han var 16 och med ett namn som kraver trippelvikt tunga for att uttalas. Intressanta manniskor allihop och en lyckad kvall var given. Men den vart mer an lyckad! Dom hade sparrat av en liten grand dar dom samlats kanske ett 100tal manniskor. Teatern var grymt bra! Den handlade om argentinas sociala utveckling sedan diktaturen och drog manga paraleller mellan datidens och nutidens argentina. Man kan saga att temat var att det ar for latt att glomma och sluta ifragasatta. Valdigt sant!

Efter teatern fortsatte den lilla gatufesten med dans och capoeira. Nagra helt sjukt duktiga barn som maste ha tranat minst dubbelt sa manga ar som dom levt visade prov pa akrobatik som skulle fatt vilket lilla sportspegeln team som helst att explodera i extas. Efter denna upplevelse blev vi medbjudna till El Surco(klubbhuset, for er med daligt minne) for att avsluta natten med nagra ol, en jamsession och langa intressanta diskussioner. Jag klarade av mitt forsta djupare samtal om argentinsk politik(yes, superstolt!) Nar vi omkring 9 pa morgonen begav oss hem gjorde vi det med vetskap om att vi hade skaffat ett gang nya bra vanner.

Okej det som ar intressant med det jag just skrev(ja man kan ju undra eller hur) ar inte att det var en helt extraordinar dag som bara hander har for sa ar det inte. Nej det som ar grymt med Buenos Aires ar att om du ar lite pa tarna sa ser vilken dag som helst ut sa har!

Men,

Nu skriver jag inte detta fran Buenos Aires. Jag har stuckit till Cordoba, Argentinas naststorsta stad(1,5milj) Varfor? Det svaret far ni vanta lite pa. Har har ni lite reflektioner fran Buenos Aires,

Passion pt.I
Nar argentinare ar missnojda skickar dom inte in en “dagens tistel” till nagon tidning. Dom startar egna tidningar, bildar partier och samlas i tusental pa gatorna for att framfora sin asikt. Den 24 mars var det 31 ar sedan argentinarna blev befriade fran militardiktaturen och gatorna fylldes av hundratusentals manniskor som ville visa att dom inte glomt. Det jag sag i sa manga manniskors ogon den dagen forblir ett av mina absolut starkaste intryck fran Buenos Aires och jag kanner mig dum som inte kan mer om landets historia.

Passion pt.II
Portenons passionerade satt syns inte bara i demonstrationer utan aven i Tangon. En sondagskvall i Buenos Aires kan inte ga fel om du befinner dig pa Plaza Dorrego. Har ser du gamla som unga tradiotionsenligt samlas for att, med kansla starkare an tabasco, dansa anda fram till spoktimman och en bit till. En skon avsaknad av stress sveper fram over Plaza Dorrego nar argentinarna dansar. Det ar inte den tango vi kanner till i Europa och inte den tango du ser om du ser en tangoshow utan det ar det vanliga folkets tango. Langsamt och kanslosamt, befriat fran flashiga akrobatiska manovrar.

Korsa gatan om du vagar!
Ar det gront sa ar chansen att overleva som storst men ar du en person som gillar nara doden upplevelser sa lar du inte ens da bli besviken!

Biff, Pasta, Pizza, Empanadas.. ZZZzzzz..
Kottet i argentina ar som alla sager riktigt riktigt najs.. men.. vilken sunkig matkultur dom har! Alla restauranger serverar samma saker och vill du ata billigt sa finns det inte sa varst mkt spannande att valja pa. Overallt ats det empanadas som ar som en pirog fast mindre, torrare och smaklosare. Nar man ater en argentinsk pizza sa kan man latt fa for sig att argentinarna har djupa nordamerikanska rotter och inte italienska. Ost, ost och mer ost ar deras stil. Nej, jag lagar battre mat i mitt kok! Choripan har dock lyckats ersatta kebabens stora betydelse i mitt liv.

Argentinska skedar
Det verkar som om argentinarna tror att deras kaloririka mat blir “lattare” om man anvander tunna svaga skedar. Dom bojer ju sig hela javla tiden! Arggghh!

Palermo – kann dig hemma
Hade hort att Palermo skulle vara stadsdelen att hanga i nar man ar i Buenos Aires. Ett problem bara. Nar jag var i Palermo kandes det lite som att resa tillbax till Europa. Nastan alla europeer och amerikaner som flyttar till Buenos Aires valjer Palermo eller grannstadsdelen Recoleta som sitt hem. Man hor engelska i varje gathorn, eller nan som pratar svenska och nan tyska. Har jag rest tusentals mil fran Europa vill jag att det ska kannas som jag ar tusentals mil fran Europa. Men visst, det ar fint.

Voluntarjobb – ge mellanhanden mellanfingret och kom hit
Att sitta framfor internet och leta efter voluntarjobb kan vara riktigt frustrerande da manga foretag insett att det gar att ta bra betalt for att salja en erfarenhet/upplevelse som manga soker. Men behovet av hjalp i manga omraden ar fortfarande otroligt stort och vill du jobba sa ar det bara att komma hit och hugga in. Du behover inte betala nagot till nagon. Det finns gott om non-profit organisationer pa plats. Overallt i sydamerika skulle jag tro.

Hej vart ar du ifran?
Egentligen gillar jag backpackinglivet men reser man lange blir man tillslut drankt av samma korta ytliga diskussioner som alldeles for ofta foljer samma modell.

Har har ni 25 fragor jag hort mkt mer an 25 ggr,

Hej vart ar du ifran?(pratar du spanska lar du behova forklara skillnaden mellan Suecia och Suiza odragligt manga ganger) Aha vart i sverige? Hur lange har du vart har? Vart var du innan? Aha vad tyckte du om det? Vart ska du sen? Hur lange reser du? Hur lange ska du stanna har? Varfor? Vad sager din familj? Vad gor du i sverige? Vad studerade du? Har du syskon? Vad gor dom? Hur ar Sverige – Det ar kallt va? Hur kallt? Manga blonda? Svenska tjejer? I Sverige ar det sakert och lugnt? Hur mycket tjanar man i sverige? Ah ni har inte euro? Men ni ar med i EU? Lar mig ngt pa svenska? Liknar tyska? Ehm forlat vad var det du hette nu igen?

Ok alla plojer inte genom dessa fragor och aven dom som gor det blir allt som oftast mkt mer spannande nar man passerat. Sen sa har man ju sjalvklart sjalv makten at styra skutan at ett annat hall. Men det ar inte latt alla ganger nar manga ar stenhart inskolade i detta.

10/5 – Cordoba ar mitt hem
Som ni vet, om jag sager att jag ska flytta till Buenos Aires sa ar det mojligt att jag stannar hemma eller att jag kanske andrar mig och sager na nu drar jag till Rio eller Peking. Det enda vi vet sakert ar att jag absolut inte kommer flytta till Buenos Aires. Och sa nu ar jag da i Cordoba. Varfor? Buenos Aires tycks ju ha det mesta men det kandes lite som att traffa en en person du tycker verkar riktigt intressant men sa svar att lara kanna att relationen blir haltande. Det ar svart att ta sig ur rollen som besokare. Det ar mkt som ar turistanpassat efter en manad sa kande jag att om jag verkligen vill lara kanna argentina och nagot helt annorlunda an Europa sa ar Buenos Aires en ok stad. Men ok duger inte! Jag drog till Cordoba och har inte for en sekund angrat mig.

Mentaliteten har ar superskon. Perfekt stad for en nyinflyttad da det gar riktigt snabbt att skaffa sig ett kontaktnat. Om du inte kanner folk i Sverige lar du t.ex. inte bli bjuden pa sa varst manga fester. Har existerar en kultur som gar ut pa att mer eller mindre bjuda in vem som helst som verkar hyffsat trevlig eller kanske har en kompis som ar hyffsat trevlig. Haka pa bara och lar kanna lite folk. Tacksamt for en nyinflyttad eller hur? Det ar en pulserande studentstad med nastan 200 000 studenter fran hela landet och alla vill lara kanna folk. Om oppenheten for nytt folk i sverige ar som en tradgard sa ar den i buenos aires som en park. I Cordoba sa skulle inte ens Ulf Lundell kunna beskriva den! Forsta dagen har nar jag var i parken och fragade ett par om en adress sa slutade det med att jag hangde med dom hela eftermiddagen atandes tarta och diskutera livet i Cordoba och Sverige. Snacka om att kanna sig valkommen. Jag kanner att folk har verkligen ar intresserade av att lara kanna mig och jag njuter av mitt liv har. Det ar nu officiellt mitt nya hem!

Hur ar mitt liv har da?
Jag tycker inte det ar sa spannande att skriva om vad jag gor och varfor osv men jag vet att manga undrar sa har kommer en enkel och mkt ofullstandig beskrivning av vad jag egentligen sysslar med har. Vill ni verkligen veta mer djupgaende sa fraga mig nar vi ses for ska jag vara arlig sa skriver jag anda mest for mig sjalv och inte for er men ok, den mesta delen av min tid agnar jag at att lara mig spanska och hela grammatiken for att kunna uttrycka mig precis som pa svenska. Min spanska ar ok men det ar i langden oerhort frustrerande att bara kunna gora sig forstadd men inte kunna utrycka exakt det man vill. Jag vill inte bara kunna ett eller kanske tva ord for varje sak jag vill beskriva. Jag vill lara mig spraket i sin helhet for att verkligen kunna forsta manniskor har och lata dom lara kanna mig.. pa riktigt! Ok talsprak ar langt ifran det viktigaste i moten med manniskor. Det ar mojligt att skaffa riktigt bra kontakt med vissa manniskor utan att behova saga sa mycket men det finns en grans manga ganger(Inte alla!) Jag har last spanska 3 veckor pa universitetet har och har en vecka kvar pa min kurs sen kommer jag plugga sjalvstandigt med hjalp av folket kring mig. Nu har jag iaf bra koll pa vad jag maste trana pa.

Nar min kurs slutar kommer jag att soka jobb har. Jag har kanske ett jobb pa g att producera filmmusik for ett bolag har. Det verkar riktigt spannande men betalar mkt daligt fast a andra sidan ar det ju oxo superbilligt att leva har(jag lever for ca 2500kr per manad och da lever jag bra) Annars sa ar jag involverad i diverse voluntarprojekt da jag hjalper till lite da o da i slumomraden(leker med barn, lagar mat osv). Utover det sa hanger jag mest och dricker mate i parker o socialiserar med folk. Blir bjuden pa fester och kommer hem 9 pa morgonen. Annordnar middagar med svensk mat som alltid ar en riktig hit! Gar pa gratisteatrar, jams eller utstallningar(Cordoba har ett riktigt bra system for indiekultur). Chillar med min underbara flickvan Yirla eller sa stannar jag hemma och jobbar med min musik som antligen gar framat. Jag har nagra kontakter har som jag jobbar med och har massor, massor och massor av ideer. Har aven borjat fundera pa ett fotoprojekt jag vill starta som gar ut pa att ta bilder pa byggnader etc. och sedan klistra dessa bilder pa figurer som jag bygger av tra, papp eller kanske ngt annat for att pa sa viss skapa sma konstverk i form av kvarter i miniformat och kanske salja. Kanske blir for svart att genomfora, jag vet inte men det ar en ide utav manga. Varje dag vaknar jag och kanner att jag har massa mojligheter och tid till det mesta! La Vida Buena!

Vad saknar jag?
Haha det har gar snabbt att skriva.. nej det finns mycket jag saknar men man kan inte ata kakan och samtidigt ha kvar den eller hur? Jag saknar forst o framst min familj. Sen saknar jag alla mina vanner dar hemma och pa andra platser. Jag saknar svensk mat. Jag saknar att fa prata svenska med nagon(samtidigt som jag njuter av att avsta) Jag saknar svensk humor. Jag saknar kaoset pa lagret. Jag saknar den chilla stamningen pa massan. Jag saknar svensk natur. SVT(ja faktiskt). En del svenska varderingar(som mkt val kan bli ngt jag kommer skriva om senare) Jag kommer sakna svensk sommar nar jag fryser har.. aj fan nu maste jag nog sluta skriva. Nej men jag ar har och jag gillar att vara har. Punkt.